I döden fann hon liv

Norr om morgataria
Vid fallna skuggors land
Jag möttes av beslöjad död
Och sträckte ut min hand….

Så vandrade jag sakta
Åtföljd av den döde
Som med loja gester
Till min systers grav mig förde….

Där i skuggrik glänta
Strax tigande jag stod
Vid graven där min syster lagts
Till vila nedan fuktig jord….

Hoc situs est dorca

Här vid denna viloplats
Avsedd som den sista
Styrkt av gränslös vrede strax
Jag frilagt hennes kista….

På bädd av convallaria
Som färgats rosenröd
Ty, kistan den var full av blod
Låg dorca, dock ej död….

Så, för vackra dorca
Min syster och min viv
Blev döden icke slutet
Ty, i döden fann hon liv….