Egocentrisk isolation

Jag flyr från realiteten
Mitt helgarderade liv
Frändskap, förälskelse
Och härkomst blir till ånga
Min inre röst vill harkla upp
De immiga skulderna
Istället kvävs dem och
Dunstar bort I min fysik

Konsekvenser förföljer min osynliga skugga
Men detta försummas
Jag skyler min silhuett

Jag forcerar dem ut mot kanten
För en sista prövning
En fråga om falskhet eller tillit
Början eller slut
När det brister blir de transparenta
Och jag ser den sanna tonen
Deras misslyckande förblir min vinnande näring
Och livsnjutning

Jag konfronterar andra
I min isolerade tillvaro
Moder Jords dolda brister
Frodas nu I min ögonvrå
Det är ett enkelt val att sluta tro på ord
Och istället klandra andra
Låser in mina betingade ideal
Kastar bort nyckeln in I framtiden
Ett val som får en att
Bemästra sin egna erosion

Jag ska kliva upp ur den förseglade kaviteten
Som har kostat mig mitt liv
Har inte längre kraft till att finna lugn
I normer och moral efter allt jävla dubbelspel
Ändrar riktning och börjar gå
Lämnar det vilsna och obetydande bakom mig
Självförgudning blir min själsfrände
Jag blir den som jag alltid har föraktat