Snövit och de sju dvärgarna

Spegel, spegel på väggen där
säg mig vem som skönast i landet är

Det fanns en gång för länge sen
en flicka så skön som en vårbris
(och hon hette Snövit)
Hon levde i ett gammalt slott
med sin styvmor som inte var snäll
(Snövit var för vacker)
Hon hade hår så mörkt som kol
och hennes hud var vit
Det fanns ej nån som var så skön som hon

För Snövit var vackrast i hela sitt land
men styvmodern var svartsjuk och hon bad en man
att döda sin dotter, men Snövit försvann
och flydde sen till sju små dvärgars hus
(Toker, Butter, Kloker, Blyger, Trötter, Glader,tjooo Prosit)

Hon städade, hon diskade
när dvärgarna jobbade hårt
(i en liten gruva)
Och Snövit hon var lycklig nu
tillsammans med dvärgarna sju
(Snövit hon var vacker)
Men styvmodern som klädde ut sig
hon kom på besök
och Snövit smakade på hennes frukt

För Snövit var blåögd och tänkte ej på
att någon vill göra illa henne så
hon åt utav äpplet som gumman då gav
och strax därefter låg vår Snövit död

När dvärgarna kom hem den dagen
fann de att Snövit var död
De grät av saknad många dar
och satt bredvid kistan där hon låg
Men ridandes, det kom en prins
upp på en häst så vit
Han Snövit tog uti sin famn
och kysste henne ömt

Och Snövit hon vaknade upp ur sin sömn
och solen sken på himlen, alla dvärgar sjöng
för prinsen, prinsessan och sagan som blev sann
uti ett lyckligt fjärran land