Balladen om den kaxiga myran

Jag uppstämma vill min lyra,
fast det blott är en gitarr,
och berätta om en myra
som gick ut att leta barr.
Han gick ut i morgondiset
sen han druckit sin choklad,
och försvann i lingonriset
både mätt och nöjd och glad,
både mätt och nöjd och glad.

Det var långan väg att vandra,
det var långt till närmsta tall.
Han kom bort ifrån dom andra,
men var glad i alla fall.
Femti meter ifrån stacken,
just när solnedgången kom,
hitta han ett barr på backen
som han tyckte mycket om,
som han tyckte mycket om.

För att lyfta fick han stånka,
han fick spänna varje lem.
Men så började han kånka
på det fina barret hem.
När han gått i fyra timmar
kom han till en ölbutelj.
Han såg allting som i dimma,
börstet hävdes som en bälj,
bröstet hävdes som en bälj.

Den låg kvar sen förra lördan.
"Jag ska släcka törsten min",
tänkte han, och lade bördan
utanför och klättra in.
Han drack upp den sista droppen
som fanns kvar i den butelj.
Sedan slog han sig för kroppen
och skrek ut "Jag är en älg!",
och skrek ut "Jag är en älg!".

"Ej ett barr jag drar till tjället,
nej nu ska jag ta mig fan,
lämna skogen och istället
vända upp och ner på stan!"
Men han kom aldrig till staden,
något spärrade hans stig.
En koloss där låg bland bladen,
och vår myra hejdar sig,
och vår myra hejdar sig.

Den var hiskelig att skåda,
den var stor och den var grå.
Och vår myra skrek "Anåda
om du hindrar mig att gå!"
Han for ilsken på kolossen
som låg utsträckt i hans väg,
men vår myra kom ej loss sen,
han satt fast som i en deg,
han satt fast som i en deg.

Sorgligt slutar denna sången,
myran stretade och drog.
Men kolossen höll 'en fången
tills han svalt ihjäl och dog.
Undvik alkoholets yra,
du blir stursk, men kroppen loj.
Och om du är född till myra
brottas aldrig med ett Toy,
brottas aldrig med ett Toy