Felicias sonett

Fåglar i Felicias skog
- skogen är av koppar -
flög så att Felicia log
och sitt hår tillbaka slog
fullt av fåglakroppar
som hon ömt i handen tog

Handen kupad, fylld av liv
strykes ömt av fjäder
och uppmanar mig beskriv!
men ta ej för långa kliv
genom husets väder
vars förnamn är -"driv"

Hjärtat är en pumpmaksin
men munnen är Guds öra
lyssna då på detta vin
- Inte Du! Ditt fyllevsin!
det får andra göra
uti Viken min ...