Våndans kammare

Det är tyst och mörkt
I denna sorgens kammare
Här finns ingen glädje
Stålet blänker i det tända ljuset
Som snart har brunnit ut

Hatet mot det utanför
Beträder mig, förgör mig
Rotar sig djupt i mitt inre
Och ger mig insikt

Jag ser döda ängar utan slut
Jag ser väldiga skogar
Jag ser svarta berg som reser sig
Jag ser slutet på mitt liv

Jag greppar kniven
Jag låter den skära mitt kött
Jag låter den smeka mitt blod
Jag försvinner sakta bort

Ljuset bredvid mig slocknar
Nu är här becksvart
Lika mörkt som mitt liv
Som snart är till ända

Det är tyst och mörkt
I denna sorgens kammare
Här finns ingen glädje
Enbart vånda och misär

Jag ser döda ängar utan slut
Jag ser väldiga skogar
Jag ser svarta berg som reser sig
Jag ser slutet på mitt liv
Jag ser döda ängar utan slut
Jag ser väldiga skogar
Jag ser svarta berg som reser sig
Jag ser döden
Död