Westgotisk nidvisa

Nu ska vi sjunga en redier bit, om en pojk som på bonnvischan bor.
Som klär sig i palter och stinker av skit och har åttiofem uti skor.
Han bor uppå vinden hos mor och far sin där han dricker sitt brännevin.
Och tar väck dörr-omvredet när han vill att ingen ska komma dit in.
Att ingen ska komma dit in. Ja.

Ibland när han viljat ha lite kul har det allt som oftast hänt.
Att han byggt ett litet näpet skjul uti lagårn på höa vänt.
Och dragit med sig sin syster dit in för att visa henne skjulet.
Och sen har de varit där inne en stund och gjort något ganska fult.
Och gjort något ganska fult. Nja.

När han ska ha roligt en lördagkväll kan det hända han tar sig en öl.
När han har gjort det får han kväljningar och blir vit i fejset sommjöl.
Och slänger sig ner i en hage nånstans, uti koskiten så att det yr.
Sen ligger han där halva natten i trans och spottar och fräser och spyr.
Och spottar och fräser och spyr.

Ibland så tar han sin hoj in till stan för att köpa klädedon.
Sen står han i klädhandeln hela dan, röd i ansiktet som en pion.
Och mumlar och stammar till expediten, undrar vad det är för spex?
För det mesta hinner han aldrig köpa nåt innan klockan blir 6.
Innan klockan blir 6. Ja.

Det är en ohygienisker pajk som aldrig tatt sig en tvätt.
Det känner man på flera meters håll hur han stinker av skit och av svett.
Den blåsprängda tungan spelar mellan de malätna gaddarna på'n.
De fattar man ju att det ingen finns som vill ha ett sånt gaddalöst fån.
Vill ha ett sånt gaddalöst fån. Ska de va ja.
Ska de va ja.

Nu var det inga fler verser på den.