När jättar marschera

Bland moderträd och dystra snår
Något trampa med tungaste steg
Snart eka ett mäktigt vrål
Nu flyr både modig och feg

Nu jättar vandra, skaka mark
Åskviggen slå och stormar samlas

Fäller furor och skakar bark
Domen falla, glaciärers makt

Eldjättar frusta flammors hav
Dovt grymta hrimtursars rad
Skogens troll och resar i trav
Fly för jättarnas marsch

De bär fram på vindens vis
Över fjäll, urskog och evig is

Tills de nått till människors marker
Då frigörs, glaciärers makt

Eldjättar frusta flammors hav
Dovt grymta hrimtursars rad
Skogens troll och resar i trav
Fly för jättarnas marsch

Frusen vidd med monument av stål,
De smulas ner av kylans tand
Haven skölja bergens vägg,
Människobarn gråta oceaners salt
I stormens öga under ske,
Där allt ligga tyst nytt liv ta över
När jättars marsch nu kommit loss,
Det nyas början men slutet för oss

Inget minne, ingen tanke, ingen själ