Marlen tyrell
Johan oestbergNär hon kastade sig ut från bergets brant
Och som en konst
Vek hon ut vingar
Och flög från vår förundran till det blå
Jag svär, jag kunde höra hennes tunna späda röst
Sjunga något självklart som gick in i våra bröst
Så vi andades med livet
Å tog ingenting förgivet
För vi kände vad vi borde göra varje dag
Sanningen var klar och skriven
Mellan stjärnorna på himmlen
Så MARlen fick liv i våra tankar
För att ha trott på nått bra
MARlen TYRell
Älskade livet
Då hon viska fram ur ensamhet
Vi är här
Just för varandra
Det är något som jag bara vet
Vi hade aldrig trott att på flickans före nu
Men när hon flög emot sin död ville vi förstå
Så vi andades med livet
Å tog ingenting förgivet
För vi kände vad vi borde göra varje dag
Sanningen var klar och skriven
Mellan stjärnorna på himmlen
Så MARlen fick liv i våra tankar
För att ha trott på nått bra
Vi hade aldrig trott att vi tillsammans kunde se
Allt som var så uppenbart att livet kunde ge
Så vi andades ---- med livet
Å tog ingenting förgivet
För vi kände vad vi borde göra varje dag
Sanningen var klar och skriven
Mellan stjärnorna på himmlen
Så MARlen fick liv i våra tankar
För att ha trott på nått bra