Ett gammalt bergtroll
Manegarmoch det ar allt mork svart natt snart
jag skulle allt dra till fjalls nu
men har i daln ar det allt bra rart
pa fjallets vidd dar all storm snor
ar det sa odsligt och tomt och kallt
det ar sa trevsamt dar folk bor
och i en dal ar sa skont gront allt
och tank den fagra prinsessan
som gick forbi har i jans
och hade lengult om hjassan
hon vore allt mat for mans
det andra smabyket viker
och pekar finger fran langt tryggt hall
det flyr ur vagen och skriker
tvi vale for stort styggt troll
men hon var vanogd och mildogd
och sag milt pa mig, gamle klumpkloss
fast jag ar ondogd och vildogd
och allt vant flyktar bort fran oss
jag ville klappana och kyssana
fast jag har allt en ful trut
jag ville vaggana och vyssana
och saga: tu lu, lilla sotsnut
och i en sack vill jag stoppana
och taana med hem till julmat
och sen sa ater jag oppana
fint lagad pa guldfat
men hum, hum, jag ar allt bra dum
vem skulle sen titta milt och gott
en tocken dumjons jag ar, hum, hum
ett tocke dumt huvud jag fatt
det kristebarnet far vara
for vi troll vi ar troll vi
och ata oppana den rara
kan en val knappt lata bli