Vinternattskväde

vindar dansar kring mina fotter
lyfter sma slojor av kristall
mina tunga andetag vaser
ur min kalla strupe...

stjarnor, som spridda for en vind
fyller natthimlens morka hav
faller sina silverne tarar
over dunkla skuggors mark...

ugglans ensamma rop
ekar ut i skogens salar
faller latt som sno
dor ut i vemodig klagan...

stjarnor, som spridda for en vind
fyller natthimlens morka hav
faller sina silverne tarar
over dunkla skuggors mark

horn ljuder i fjarran
till hovslagens dan
allfaderns maktiga har
tronar over himlen...

min stamma bryter natten
och vintervarldens tystnad
jag ropar de aldstes namn
hor och lyss till mitt kall