Kalabaliken

Känn hur kalabaliken börjar smyga sej in
I varje skrymsle och i varje vrå
Känn hur den stora paniken kryper under ditt skinn
Och hur du vill krypa ur ditt skal och gå
I kromosomer och slå
Allting som du träffar på

Se hur auktoriteten studsar in, han är klädd
I fräcka pjuck, han är en listig freak
Se hur den lille poeten floppar ur och blir rädd
För varje bokstav och förflugen pik
Han är sej alls inte lik
Han rimmar iväg i panik
Han svimmar omkull med ett skrik

Han vaknar upp i raseri
Men allting pendlar så fort
Det måste sluta med en ljudlig duns
Han skruvas upp till hysteri
Och måste stänga sin port
En stund och stampa loss sin rätta stuns
Sen vill han lätta bums

Känn hur irritationer börjar sprida sitt gift
Från din panna till din ömma häl
Känn hur aggressioner ständigt jobbar i skift
Med kapten Ågren i din kluvna själ
Och tar kaptenen befäl
Då e're tack och farväl

Känn hur abstinensen alltid griper omkring dej
Varje gång du fått en färsk idé
Känn hur intelligensen redan tappat sitt sting
Och att allt låter som en nött kliché
Du blir så trött och blasé
Och lite för stött och för sne
Sen e're dött och passé

Och du står i din periferi
Som en knäckt eremit
Som bryter samman av ett vänligt ord
Du känner dej lika fri som en hungrig bandit
Som smörjer kråset vid en furstes bord
Vilken ljuvlig jord
O, vicken ljuvlig jord, ja, vicken ljuvlig jord
En jävligt ljuvlig jord