Flugan i soppan

Jag faller från en hög höjd, men jag landar mjukt
andas ut, en frisk fläkt av cannabis kan inte chansa nu
har fastnat i en kudde ?sacco? fullt med snack ett under att
jag inte slagits ner och bundits fast
viker vi av då springer ni rakt ni hajar
alla vill nog vara nån men ingen vill va som alla
för även högsta hönset lockas av ett litet sken
men även största fönstret krossas av en liten sten
jag sätter ton och tittar på solnedgången
spelar sen på mina känslor hittar på ord till sången
men när det blåser upp till storm stänger jag mitt fönster
och går upp till min borg och hänger av mitt hölster
mina tankar glider fritt blåser i vinden
greppar sen min penna med tårar på kinden
jag tror mig själv men's ni kan inte vinna tvisten
jag fimpar spliffen och intar sitsen

Chorus x2:
Jag språkar i etern, ni bugar och bockar
för jag har jokern i leken, är flugan i soppan
för jag har stannat kvar på samma ställe ändå sett det mesta
jag finner min plats där piccolon min släpper väskan

med en kirurgs delikatess fäller jag mest dumma kommentarer
nån kan ta det nån kan va det nån kan dra åt helvete
jag lämnar ingen oberörd finns där för alla
tror inte jag pallar lyssna på snillen som babblar
röker dollar koncentrerar mig för hjärnan snurrar
fru fortuna log aldrig till mig, jävla subba
jag stänger av allt och njuter av att drömma
surfar på flyktiga tankar som bugar för glömskan
sitter och skämtar fan kan ni döda humorn
sätter leenden av tacksamhet på ansiktslösa ?slynor?
???? pennan, glödet då känns livet härligt
stannar kvar i min kokong behöver aldrig bli en fjäril
ni kan inte vinna nåt men vill hänga på
mina tankar väver en himlakropp av änglahår
blir du chockad, jag antog du blev andfådd
verkligheten är bara ett sandkorn av mitt sandslott

[Chorus x2]

Har en storm i mitt dricksglas, ingen av er som kan förstå vad jag känner
Har en öken i mitt timglas med hur mycket tid som helst på mina händer

Kyss mig farväl önska mig lycka till
jag tar mig fram till porten men den glömde jag nycklarna till
ser du era pikar sticker hål på vardagsglädjen
vandrar i min ensamhet i mitten på den smala vägen
mitt knyte väger tyngre när mitt hjärta blöder
litar ej på turen men jag suktar efter extra klöver
ingen ände så blir jag väl dum i bollen
mens du står och ler i finaste uniformen
det får va nog snart skriker jag lugn i stormen
återgå till era sysslor jag som är kung i borgen
jag vet att alla onda röster har tänt en eld
som alla tomma löften som jag gett mig själv
jag är här på dagen försvinner på natten
och lämnar ett avtryck som ter sig som ringar på vatten
jag ser ett överpris när jag ger mitt bud
jag ber till gud och hoppas att vi alla ler till slut

[Chorus]