Bäckahästen
OtygI toglig alvskog gingo
En höglandssång hans lynne klätt
Som ton ur bäckar fingo
Där vattenandars serenad
Manar liv ur djupet
Den stjärnelysta hästdryad
Bär dräng mot forsfallstupet
Sinnesvill, förrutan värn
Kångt nord om hemlandsgärden
Vid hovmönstrad mosses tjärn
Skrider midnattsfärden
Furomgjuten, skogens gäst
Av fagerlek förblindad
Du ryttare av rännilshäst
Med arm om manen lindad
Där som vitterdimmor tåga
Vid den nådeslösa ström
Skola bäckahästen kuva dig
In i sorgens dröm
Hjärtefälld du lyder
Under bäckahästens makt
Förhäxad utav sagohamn
Som friden ur dig bragt
Furor skugga manshög vall
Och forsen frisk i flöde
I hymnrik natt nu daggkristall
Vävs på källan öde
I rolös, ilsnabb månskensritt
Blott silverman till tyglar
På allt längre rygg i skenet vitt
Kängs barrskogsmörka hyglar
På dunkelgröna hällen, matt
Stannar näcken frände
En hednasignad offerskatt
Krävs vid rittens ände
Av sagohamn i hogfälld skrud
Dess prakt i vattnet speglas
Om du ej lyder nidrans gud
Din själ i ån förseglas
Där som vitterdimmor tåga
Vid den nådeslösa ström
Skola bäckahästen kuva dig
In i sorgens dröm
Hjärtefälld du lyder
Under bäckahästens makt
Förhäxad utav sagohamn
Som friden ur dig bragt