Varg i veum

I dunkelhets omvärld ett cykliskt tillstånd I vilket dag och natt synes sammanlänkade.
Klarsynthetens förbannelse - kallande fullmåne förlösande kraft till evig omvandling.
I skepnadsskiftet en kvalfull plåga då själsliv I skärseld förädlas.
Låt kättrad invärtesbest förjaga och fälla trälbunden sedlighet.

Varför fogad människans dekret I skuggsken av naturlagars fördärv?
Uråldrig ordning ovan skriftad andefattigdom!
Blotta viteshungrande käftar, krök sinnesfridstörstande klor
Åkalla folksjäls vidunder och låt det sinnena tillträda.
Stillsam åskådan genom rovdjurs världsbild helgar endräkt till
Sans och ångers griftefrid.

Varg I veum - fredlös utanför fårahjordens värn.
Jaktens tidevarv - jämväl herden må frukta ulv!
Skåda den svunna stridens ulvmannahird,
Fanatismens fanbärare saknar standar.
Korsfarare berövade sakrala ikoner -
Rotlösa pilgrimer förutan vallfärdsort.
Svältfödd på mirakel och drömska syner
I tid av levande bragdemäns saknad.

Finnes kvar gör ett åtagande gentemot blodet kallelsens fackla
Lyser upp dvaladimman - en fallenhet att se världen I det dränkas!
Dock skonad förpliktelsen att bevara.
I fylkings tomrum efter förtröstans bortfall står förgörarinkarnation
Förebrådad I sekelåldrad veda. De ensliga sörjande vid europas
Dödklädnad är hedersgäster vid helrikets jordiska dop.