Clementine
Simon norrsvedenÄter hon för lite, dricker nog lite för mycket
Tassar runt på stockholms klubbar
Som en katt hittar hon jämt tillbaka till mina fönster
Hon säger att hon heter clementine
Och jag vet att hon nog ljuger
Men har aldrig förstått varför
Hon pillar i ett trassligt hår
Passar ett piller, lite gin, planerar oss två i florens
Hon skriver alla mina låtar, drar ut tankar ur mitt bröst
Som larver dras ut från såren
På min arm så skrev hon "clementine"
Med bläckpenna hon sa att
Snart ska jag förstå varför
Clementine
Gå aldrig
Clementine
Gå aldrig
Clementine har rest runt världen
Vart ett självmord för varenda konstnär i atmosfären
Clementine hon älskar havet
Älskar gnaga på min underläpp, jag smakar som våren
Hon tar mig till sitt hus vid kusten
På en brygga ut till vattnet tar hon av mina kläder
Simmar ut och skrattar högt
I bäcksvart mörker kan jag se en hand som lyfts emot himlen
Nån dag när jag vaknar finns nog inga spår
När hon försvinner, jag kommer aldrig förstå varför
Clementine
Gå aldrig
Clementine
Gå aldrig
Clementine
Gå aldrig
Clementine
Gå aldrig