Skald

Gygror sjöng en trolsk madrigal

Skald
Gygror sjöng en trolsk madrigalEn symfoni utav bergakörer
Sjunger ut I sin fulla prakt
Dess stämmor förtrollar själen din
Vackra toner I nordlig trakt

Jökelporten stängd och låst
Dock bergsfolket gäster väntar
Lömska sången snärjer dig
Och på magiska porten gläntar

Gygrors sång vid fjällets fot
Där smältfloder stillsamt rinner
Binder dig uti själens väv
Ty in I berget du försvinner

Berget besjunger en trolsk symfoni
Den leder ner I djupet, vartän du vandrar hän
Fordom har urberget styrkts av magi
Och huldligt nu den manar fram en själsbild så vän
Men synen är blott en falsk utopi
Som gjuter fast dig uti karga klippors morän
Du bytte sången mot sorgelegi
Ty nu du spärrats in I evighetens domän

Ljuset svinner bakom din rygg
Då berget sväljer dig levande
I korpsvart mörker grips du av skräck
Längs källrännilar trevande

Ett svagt sken flackar på bergavägg
Silhuetter skymtas I fackelljus
Gygrorna fjättrar dig uti stål
Och leder dig djupare in I sitt hus

Förståndet tas då sakta ifrån dig
Trevar fram, är så illa tvungen
Du leds till droppstensskapad tron
Uppå sitter självaste bergakungen

Bergakungen ditt liv över rår
Sen den dagen gygror sjöng en trolsk madrigal
En mardröm som varar I tusentals år
Kedjor skramlar, då du famlar uti hans sal
Sänkt och förstenad uti själens snår
Inget giljar, saknar både vilja och val
Fjättrad I vansinnets famn, blint du står
Sen urminnes du lider alla helvetets kval

En mörkrets dröm I evig tid
I bergets djup du irrar an
Sjuk I sinn och dimhöljd blick
Dock ingen minns att du försvann

Du är nu ett med berget självt
Det har gnagt både minne och ben
Svunnet äro kött och blod
Ty ditt hjärta är belupet av sten

Fem ekskogar har vuxit upp
Och ruttnat ner sedan din dom
Tystnad härskar I mörkrets djup
Där går du allena, blek och tom

Bergakungen ditt liv över rår
Sen den dagen gygror sjöng en trolsk madrigal
En mardröm som varar I tusentals år
Kedjor skramlar, då du famlar uti hans sal
Sänkt och förstenad uti själens snår
Inget giljar, saknar både vilja och val
Fjättrad I vansinnets famn, blint du står
Sen urminnes du lider alla helvetets kval

Grim sang a troll madrigalUma sinfonia de coros de rock
Cantando em toda a sua glória
Suas vozes encantam sua alma
Lindos tons no funil do norte
O portão da geleira fechado e trancado
No entanto, os convidados das pessoas da montanha estão esperando
Canção furtiva encaixa você
E nos olhares do portão mágico
Canção de crescer no pé da montanha
Onde as inundações fluem silenciosamente
Liga-te ao tecido da alma
Pois na montanha você desaparece
A montanha está cantando uma sinfonia mágica
Isso leva à profundidade, onde quer que você vá
Previsão, a rocha foi fortalecida pela magia
E tudo bem, agora isso faz com que a imagem da alma seja tão amiga
Mas a visão é meramente uma falsa utopia
Isso encontrou você preso nas morenas de penhascos áridos
Você mudou a música para o sorgelegi
Por enquanto você está preso ao domínio da eternidade
A luz desaparece nas suas costas
Então a rocha te engole vivo
Na escuridão dos corvos você é preso pelo medo
Ao longo dos bosques de primavera tateando
Um leve brilho na parede de rocha
Silhuetas são vislumbradas em luzes de tocha
As ervas daninhas te tiram de aço
E levá-lo mais fundo em sua casa
O entendimento é então lentamente tirado de você
Três passos à frente, é tão forçado
Você é levado à fé criada pela morte
Em cima disso é o próprio rei do rock
O rei do rock sua vida sobre a linha
Desde aquele dia, o porta-voz cantou um esplêndido madrigal
Um pesadelo que dura milhares de anos
Correntes chocalhando quando você tatear em seu salão
Abaixado e petrificado na alma da alma
Não adivinha, falta vontade e escolha
Algemado na loucura da loucura, em pé cegamente
Então lembre a todos vocês que sofrem o inferno
Um sonho das trevas para sempre
Nas profundezas da montanha você vagueia
Doente na mente e no olhar sombrio
No entanto, ninguém se lembra de você desapareceu
Você é agora um com a própria montanha
Ele roeu a memória e as pernas
A espada é carne e sangue
Para o seu coração é a quantidade de pedra
Cinco florestas de carvalho cresceram
E então apodreça seu julgamento
O silêncio governa nas profundezas da escuridão
Lá você vai sozinho, pálido e vazio
O rei do rock sua vida sobre a linha
Desde aquele dia, o porta-voz cantou um esplêndido madrigal
Um pesadelo que dura milhares de anos
Correntes chocalhando quando você tatear em seu salão
Abaixado e petrificado na alma da alma
Não adivinha, falta vontade e escolha
Algemado na loucura da loucura, em pé cegamente
Então lembre a todos vocês que sofrem o inferno
Encontrou algum erro na letra? Por favor envie uma correção clicando aqui!