Skald

Ett sista farväl (jordeskymning)

Skald
Ett sista farväl (jordeskymning)Berget blöder!
Avskyvärda väsen trevar längs väggar
River urberget djupt uti dess märg
Ängar glöder!
Eldar slickar markens själva hjärta
Kväver allt som förr kunde kallas hopp
Allstädes tystnad!
All fågelsång har dött och solen slutat lysa
En surrande tomhet är allt som består
Ingen lystnad!
Ty världen har dragit sin sista suck
Nu har tiden upphört med sin existens

På marken ligger en kvidande ängel
Fastfrusen uti skarens själva märg
Dess hjärta så skört likt liljans stängel
Brytes ned och skrumpnar i en gråsvart färg

Förnekelsens sötma är när jorden är fångad i sitt eget fängelse
Dömda utopier blir verklighet när världen smakar förgängelse

Ängslan och ångest inför vad som komma skall
En framtidsvision förutan hopp
Ty livet känns förbannat och malplacerat

Um último adeus (crepúsculo da terra)A montanha sangra!
Criatura desprezível prospera ao longo das paredes
Rio a rocha profunda em sua medula
Prados brilham!
Eldar lambe o coração do chão
Nitrogênio tudo o que anteriormente poderia ser chamado de esperança
Em todo lugar o silêncio!
Todo canto de pássaro morreu e o sol parou de brilhar
Um vazio zumbido é tudo o que existe
Sem prazer!
Porque o mundo desenhou seu último suspiro
Agora o tempo acabou com a sua existência
No chão é um anjo cantando
Congelado na própria crosta
Seu coração tão frágil como o caule do lírio
Quebrar e encolher em uma cor cinza-preto
A doçura da negação é quando a terra é capturada em sua própria prisão
As utopias condenadas tornam-se realidade quando o mundo prova a degradação
Ansiedade e ansiedade sobre o que está por vir
Uma visão do futuro além da esperança
Porque a vida parece danada e extraviada
Encontrou algum erro na letra? Por favor envie uma correção clicando aqui!