Balladen om herr fredrik Åkare

Vart är du på väg Fredrik Åkare?
Ingenstans, ingenstans...
Då kan vi ta varann i hand
och trä en lustig dans
För jag är ensam på min stig
och ganska tveksam om
vart denna dag mig bära skall
och varifrån jag kom
och varifrån jag kom

Kära Fredrik sa jag,
ge mig nu ett uppriktigt svar
säg mig var är guldringen som du
fordom alltid bar
Nog hade jag en ring en gång, sa Fredrik
det är visst och sant
Den gick jag mig till stampen med
och lämnade i pant
och lämnade i pant

Fredrik sa jag,
det finns många som är pankare än du
Men svara mig nu uppriktigt,
vad säger din fru?
Nog hade jag en fru en gång, sa Fredrik
det är sant och visst
men henne har jag skiljts ifrån
se'n jag såg dig sist
se'n jag såg dig sist

Jag kommer just, sade Fredrik
från en plats där sorgen bor
En kvalens sal, en vredens borg,
ett advokatkontor
Där skrev jag på ett dokument
och nu är allt förbi
Nu går jag mig mot ingenstans
men nu är jag fri!
men nu är jag fri!

Jag har mistat allt jag hade
i livets grottekvarn
Hon har tagit våra möbler,
hon har tagit våra barn
Hon har tagit alla bilarna
i mitt åkeri
Hon har tagit alltihopa
Det ger jag tusan i!
Det ger jag tusan i!

Vart är du på väg broder Fredrik?
Ingenstans, ingenstans...
Jag går här på trottoaren
som i dimma, som i trans
Jag har blivit hitförpassad
för slarv och fylleri
Nu får det bära vart det vill,
men nu är jag fri!
men nu är jag fri!