Han som lurar inom

Jag vaknar och ser min fula, avskyvärda reflektion I spegeln
Han skrattar, han hånler, han skriker, han gråter, han kräver min lydnad
Jag har en bitter smak av Fernet Branca och nedpissad fitta I munnen
Men minns ingenting förutom konfrontationen av nån menlös jävel jag lämnat I en pöl av blod
Du ställer mig frågan varför jag dricker
Varför jag bedövar mitt sinne med kemisk substans
Och varför jag inte kan säga nej till nylonbeklädd skönhet
Det är för att det finns någonting inom mig jag till varje pris måste döda
Något jag oavsett konsekvens oavsett efterföljd måste förgöra

Och hade jag möjligheten att leva mitt liv om igen så hade jag återupprepat varenda jävla misstag fast med ett leende på mina läppar och tio resor värre”